Av Lars Bengtsson
Min egen bil och dess pågående renovering.
Detta var fyndskicket i början av februari 1996.
Rostlagad och nylackad februari 2000.
Rostlagad och nylackad februari 2000.
Jag hade sedan länge insett att mitt liv inte var komplett utan
en Karmann Ghia typ 3.
Antingen älskar man typ 3 Ghian eller så hatar man den.
Jag tillhör dem som alltid har fascinerats av denna modell. Redan
som liten parvel på 60-talet tog jag ett stadigt tag om kanten på
barnvagnen och hävde mig upp för att titta när det välbekanta
ljudet av en folkamotor hördes. Döm om min förvåning
när motorljudet var rätt men herrejösses vad var detta,
en sådan bil måste jag ha! Sedan jag tog körkort 1981
har drömmen funnits där, men de bilar jag sett utannonserade
till vettiga priser har varit i allt för dåligt skick för
att renovera. En annons i februari numret 1996 av Classic Motor; "Karmann
Ghia typ 3 -65 inklusive 2 nya framskärmar ej monterade..." fångade
mitt intresse. Ett snabbt telefonsamtal och en biltur till Knutby i Uppland
blev resultatet. Bilen hade stått uppallad i en lada i 19 år.
Ett tjockt lager damm borstades bort och efter idogt gnuggande med en trasa
enades vi om att bilen var blå med vitt tak.
En ny framskärm! mums!
Bilen fick vinschas ut ur ladan. Höger bakhjul
hade rostat fast.
Framskärmarna var köpta på V.A.G i bör-jan på 80-talet men blev kvar i kartongerna. Serviceboken och vägmätaren visade att bilen bara var körd 4.800 mil. Den första renoveringsbara Ghian jag sett fick svanskotan att rycka och tungan att hänga ut ur mungipan, inget bra läge om man ska pruta. Min fru Åsa försökte rycka mig i armen och peka på all rost, men jag var inte mottaglig för förnuftiga iakttagelser. Affären gjordes upp och jag var lycklig ägare till min drömbil.
Renoveringen.
Bilen fraktades hem till mina föräldrars garage i Huddinge.
När jag började syna bilen i skenet av lysrör och sladdlampa
började jag förstå vad Åsa menade med att bilen var
rostig. Jag försökte trösta mig med att inredningen i varje
fall var komplett och i bra skick, lite mögel här och där
men det kan man ju att tvätta bort. Motorn? Med en skiftnyckel fäst
på generatorns remskiva konstaterade jag att den gick runt. Kan man
starta upp en motor som stått still i 19 år? Jag bytte olja,
stift, fläktrem, renoverade förgasarna, bytte bensinslangar,
blåste ur bensinröret och rengjorde tanken. Jag ringde för
säkerhets skull Gösta Rustas innan jag vred om nyckeln. Jodå,
motorn startade och gav ifrån sig ett enormt rökmoln som tog
med sig halva ljuddämparen ut på uppfarten. Efter ett tag började
den läcka olja, så jag tog ur motorn och körde upp den
till Gösta i Enviken för renovering.
Före
Två
påsar pengar senare.
Skärmarna var nya, men fronten behövde hjälp av en skicklig plåtslagare. Med en knippe foton i handen besökte jag allehanda bilplåtslagare i och runt Stockholm. De som skröt om sin yrkesskicklighet i telefon fick ett något skrynkligt uttryck i ansiktet vid åsynen av fronten (den gav ju redan plåtslagarna i Turin problem). Till slut hittade jag en plåtslagare som var villig att åta sig renoveringen av karossen. Det visade sig snart att likt isberget är bara en mindre del synlig på ytan. Det fanns mycket rost när man monterade bort de gamla skärmarna.
Ett urval av bilder från renoveringen. Klicka på bilden
för att se den i naturlig storlek. OBS! stora bilder, tar lång
tid.
Jag blev tvungen att totalrenovera bromssystemet. Efter 19 år
i en lada hade bromsvätskan sugit åt sig en hel del vatten och
samtliga cylindrar och rör var rostskadade. Bra att veta är att
det är bottenplattan/bromsdelar från 1500/1600 Variant som har
använts till Ghian. Så det är det man får ange
när man skall beställa delar. Försök inte gå
in på en reservdelsfirma och fråga efter delar till en typ
3 Ghia, du blir bara utskrattad eller får delar till en Ford.